Fråga:

I en artikel på nätet påstås den mâlikitiska imamen al-Bâqillâni [1] ha sagt att Allah är över sin tron med Sitt väsen. Detta används för att försöka påvisa att imamen anser att Allah fysiskt befinner sig över tronen. Stämmer detta?

Svar:

Det uttalande man troligen stödjer sig på av imam al-Bâqillâni finns i hans kända verk al-Tamhîd och lyder:

”Och om de säger: ”Säger ni att Han är i alla platser?” Sägs det till dem: ”Må Allah beskydda oss! Han är snarare upphöjd [mustawin] över tronen så som Han förmedlat i Sin skrift.”

Det vi dock kan se är att tillägget ”med Sitt väsen” [bi dhâtihi] inte finns i texten. Sedan är det tydligt att detta uttalande ges som svar på anklagelsen om att han skulle säga att Allah finns överallt.

Han är inte den första av de lärda som använder sig av begreppet istiwâ’ för att just friskriva Allah från att inrymmas i platser och påvisa att Han är distinkt från Sin skapelse. Det är just så detta begrepp bör förstås, i sin kontext, som ett sätt att friskriva [tanzîh] Allah från inrymmande [hulûl] i platser oavsett om det är en eller alla.

En av de tidiga stora imamerna al-Khattâbi [f. 319 e.H.] klargör denna förståelse i sitt verk ’A’lâm as-Sunnan då han säger: ”Och muslimernas uttalande om att ”Allah är ovanför Tronen” betyder inte att han vidrör den [mumâsun lahu] eller att han är etablerad i den [mutamakkinun fîh] eller inrymd [mutahayyiz] i någon av dess riktningar, men att han är distinkt från alla sina skapelser [bâ’in ’an jamî’i khalqihi].”. Läs mer om detta i artikeln “Hur bör vi förstå begreppet ‘Allah är över Sin tron’?

Bevis för denna förståelse

För att få en mer fullkomlig förståelse för vad imam al-Bâqillani faktiskt menar och tror på om Allahs egenskaper är det viktigt att se om han har uttalat sig något mer i frågan. Om man fortsätter att läsa i samma verk finner man bl.a. dessa uttalanden:

”Vad gäller åsikten tillhörande den som säger att enandet [ittihâd] är inrymmandet av [hulûl] ‘Ordet’ i den människliga naturen [nâsût] utan beröring [mumâsah] och att det är likt inrymmandet av Skaparen i himmeln eller inrymmandet på tronen utan beröring utav dem, så är detta felaktigt och inte rationellt. Detta är för att Skaparen ﷻ inte är i himmeln och inte upphöjd [istawa] över Sin tron i betydelse av att Han är inrymd över tronen. För om Han vore inrymd [hâl] i den ena och upprest [mustawin] över den andra i betydelse av inrymmande [hulûl] så vore det utan tvekan nödvändigt att Han berörde dem.”

I samma verk klargör imamen sin åsikt bortom allt tvivel:

”Och om någon säger ”vart är Han?”, säger vi till honom ”Vart” är en fråga om plats och Han är inte utav de som kan omfattas av en plats eller omslutas av riktningar, förutom att vi säger att Han är på Sin tron, inte i innebörd av en fysisk kropp [jism] genom intilliggande [mulâsaqah] eller närliggande [mujâwarah] upphöjd är Han över sådant med en stor upphöjdhet.”

”Och om någon säger: ”När var Han?”, säger vi till honom: ”din fråga om detta medför att Han finns inom tid som Han inte föregår. Detta då ”när” är en fråga om tiden och vi här låtit dig veta att Han är utan begynnelse [qadîm], existerande innan tiden och Han är skaparen av platsen och tiden och existerande innan dem.”

I hans kända verk al-Insâf tydliggörs hans åsikt ytterligare då han säger:

”Och det är nödvändigt att känna till att Herren den upphöjda är fri från allt som antyder tillblivenhet eller egenskaper av brist. Utav detta är att han är fri från att specificeras i riktningarna och besittandet av tillblivna egenskaper. Likaså tillskrivs Han inte med förflyttning och rörelse, inte heller med stående eller sittande för att Hans ord den upphöjde: ”Inget är likt Honom” och Hans ord: ”Och ingen är likställd Honom” och för att dessa egenskaper indikerar tillblivenhet och Allah den upphöjde är fri från sådant.

Om det då sägs: har Han inte sagt: ”Den barmhärtige har gjort istiwâ över tronen”? Då sägs det: Jovisst har Han sagt detta och vi yttrar detta och liknande enligt vad som har kommit i Skriften och Sunnah men vi friskriver Honom från tecknen av tillblivenhet och säger: Hans istiwâ’ liknar inte skapelsens istiwâ’ och vi säger inte att tronen är Hans säte eller plats för att Allah den upphöjde existerade utan en plats och då Han skapade platsen förändrades Han inte från det Han var.”

Imamen fortsätter därefter att återge flera uttalanden från tidiga imamer som påvisar felaktigheten i att tillskriva Allah fysiska egenskaper, plats eller riktning. Utav dessa som återges är imam Ja’far al-Sâdiqs kända uttalande:

”Den som påstår att Allah den upphöjde är i något, från något eller på något har hädat [ashrak].”

Slutord

Dessa är några av flera uttalanden i imam al-Bâqillanis verk som tydligt påvisar imamens förståelse av istiwâ’ och att imamen förbjuder att man tillskriver Allah en fysisk plats eller riktning. Att tillskriva denna erkända sunnitiska imam annat än det är antingen tecken på okunskap eller blint följande av irrläror.

Och Allah vet bäst!

 

 

[1]  Imam al-Qâdhi Abu Bakr Muhammad Ibn al-Tayyib al-Bâqillâni [f. 338 e. H] är en av de största sunnitiska teologerna och malikitiska imamerna genom tiderna och anses vara det fjärde århundradets mujaddid [förnyare]. Utav hans titlar är Sunnahns svärd och Ummahns tunga. Han var känd för att försvara den sunnitiska trosläran mot diverse sekter och följde den ash’aritiska skolans metod för att göra detta. Han var känd för sin genialitet och skarpa intellekt och den malikitiske al-Qâdhi ’Iyâdh sa att han innehade det malikitiska ledarskapet i sin tid.