Vad är den korrekta förståelsen av begreppet ”Han är över Sin Tron”?

Ett begrepp som en del lärda har använt sig utav i vissa sammanhang är “Allah är upphöjd över sin Tron och Hans kunskap är överallt”. För en del så har detta begrepp lett till förvirring där man tolkar begreppet till att tillskriva Allah en fysisk plats och fysiska begränsningar. Därför är det viktigt att undersöka hur detta begrepp har använts och förståtts av de lärda.

Kontexten

Då vi undersöker närmare i vilka sammanhang detta uttryck används märker vi att det i princip alltid används i verser som talar om att Allah är med oss vart än vi är. Likaså återkommer detta uttryck ofta som svar mot al-Jahmiyyah, en sekt som hade åsikten att Allah var fysiskt med och överallt i skapelsen, dvs. en slags panteism. De använde sig av Koranverser som de tolkade bokstavligt för att bevisa att Allah är överallt så som: ”Han är med er vart ni än är”.

Imam al-Bayhaqi [f. 384 e.H] förklarar att detta uttryck användes som svar mot al-Jahmiyyah och som bevis återger han en rapport från ’Abdullah ibn al-Mubârak som tydligt påvisar detta.

`Ali ibn al-Hasan ibn Shaqîq sa: “Jag hörde ‘Abdullah ibn al-Mubârak säga: ’Vi vet att vår Herre är över [fawq] de sju himlarna upphöjd över [istawa] Sin Tron, distinkt från Sin skapelse [bâ’in min khalqihi], och vi säger inte som al-Jahmiyya sade att han är här.’ Och han pekade på marken”.

Jag [imam al-Bayhaqi] säger: ”Med termen ’distinkt’ avses, så som det förklaras direkt efteråt, förnekandet av al-Jahmiyyas påstående (dvs. vad gäller sammanblandning [imtizâj]), inte att fastställa en riktning på den motsatta sidan. Han menar vad Lagen säger i absoluta termer, och Allah vet bäst.” [1]

Detta uttryck användes således som ett uttryck av Tanzîh, dvs. att friskriva Allah fysiska och skapade egenskaper. Det användes som ett uttryck för att beskriva att Allah är distinkt från skapelsen [bâ’in min khalqihi] och ett avfärdande av att Allahs ryms i de skapade dimensionerna [hulûl]. Därför blir det direkt paradoxalt att använda detta begrepp just för att försöka tillskriva Allah fysiska egenskaper, gränser, avstånd, en storlek osv eller rymma Honom inom de skapade dimensionerna.

En av de tidiga stora imamerna al-Khattâbi [f. 319 e.H.] klargör denna förståelse i sitt verk ’A’lâm as-Sunnan då han säger: ”Och muslimernas uttalande om att ”Allah är ovanför Tronen” betyder inte att han vidrör den [mumâsun lahu] eller att han är etablerad i den [mutamakkinun fîh] eller inrymd [mutahayyiz] i någon av dess riktningar, men att han är distinkt från alla sina skapelser [bâ’in ’an jamî’i khalqihi].”.

Även Imam al-Bayhaqi [f. 384 e.H.] i sitt verk al-Asmâ’ wa al-Sifât återberättar och bekräftar denna förståelse.

Vi ska inte heller glömma att Imam al-Tabari är otvetydig då han argumenterar djupare kring förståelsen av att vara över Tronen och säger: ”Höjd över den [Tronen], en höghet bestående av ägande och härskande, inte en höghet av förflyttande och rörelse.”

Vi måste även fråga oss om varför vi i just detta fall måste tolka begreppet fysiskt? Likt alla begrepp som tillskrivs Allah, om de bokstavligt indikerar fysisk närhet, riktning eller avstånd så bör de inte tolkas fysiskt då Allahs väsen inte är fysiskt eller begränsad av en fysisk kropp eller form. Detta är dessutom inget främmande i det arabiska språket eller Koranen. Imam al-Tabari själv förklarar i tolkningen av vers 7:127 att: ”Vi har tydliggjort att allt som är upphöjt genom dominans och övertagande kallas av araberna för ovanför [fawq].”

Ett bevis på att tidiga lärda gjorde Ta’wîl

En intressant punkt att lyfta fram är att detta uttryck utgör ett bevis för att tidiga lärda i vissa fall faktiskt gjorde Ta’wîl dvs. tolkade om verser bort från deras bokstavliga innebörd.

Då en del verser och hadîther kan sägas bokstavligen antyda att Allah är med oss med Sitt väsen [bi dhâtihi] har de lärda gjort ta’wîl, dvs. tolkat om verserna till att betyda att Allah är ”med oss” med Sin kunskap likt imam al-Tabari gör när han tolkar ”över oss” med Sin makt. Ingen skulle heller påstå att denna tolkning utesluter inte att Allah är med oss BÅDE med Sitt väsen och med Sin kunskap.

Den store korantolkaren Abu Hayyân al-Andalusi[2] sa i en kommentar till koranversen ”Och Han är med er vart ni än är.” [57:4]: ”Med kunskap och makt. Al-Thawri[3] sa: ’Dess innebörd är att Hans kunskap är med er.’ Vad gäller denna vers är hela samfundet överens om denna tolkning [ta’wîl], och att den inte förstås enligt dess ’uppenbara’ innebörd [dhâhir] som ett med-skap av Guds väsen [ma’iyyah bi al-dhât]. Detta är ett bevis mot de som förnekar tolkning [ta’wîl] av andra verser som likt denna är omöjliga att förstå enligt deras ’uppenbara’ [dhâhir] innebörd…”

Viktig punkt

Användandet av begrepp som dhâhir eller haqîqah, ofta översatta som uppenbar och bokstavlig kan vara väldigt missvisande då lärda har använt dessa begrepp på olika sätt. Vi kommer inshaAllah försöka reda ut begreppen i en enskild artikel.

Sammanfattning

Uttryck, oavsett om det är i tal så som begreppen ”Allah är i himlen” eller ”Allah är ovanför Tronen”, eller om det är i handling så som att peka ”uppåt” eller att vända sig ”uppåt” i bön, ska förstås som uttryck för Allahs absoluta höghet och absoluta avskildhet från skapelsen och inte i fysisk mening där Han tillskrivs gränser, storlek och annat som tillhör det skapades egenskaper.

Imam al-Tahâwi [f. 239 e.H] är väldig tydlig i sitt klargörande av den sunnitiska trosuppfattningen kring denna fråga då han säger: ”Allah står över att ha begränsningar, inskränkningar, delar, lemmar eller hjälpmedel. Han omfamnas inte heller av de sex riktningarna [jihât] som omfamnar alla skapade ting.”

och endast Allah är all-vetande!

[1] i al-Asmâ’ wa al-Sifât s. 426

[2] Abu Hayyan al-Andalusi [f. 654 e.H.] är en av de stora och kända korantolkarna och hadithlärda inom Ahl al-sunnah. Han var lärare till många stora imamer så som al-Subki, Ibn Jamâ’a, Ibn ’Aqîl al-Hanbali och många fler. Han beskrivs av Imam al-Suyûti som sin tids främste språkvetare, korantolkare, hadithlärde, historiker och recitationsexpert. Imam al-Dhabai beskriver honom som Egyptens främsta lärda. Hans tafsîr-verk al-Bahr al-Muhît anses vara utav de viktigaste verken i ämnet.

[3] Denna rapport återges av Imam al-Dhahabi i Siyar a’lâm an-nubalâ med en autentisk kedja och påvisar tydligt att en av de kända tâbi’în uttryckligen gjorde ta’wîl. Han stannade inte bara upp och sa Allah är med oss på ett sätt som passar Honom. Inte heller sa han att Allah är med oss bokstavligt eller med Sitt väsen.