Fråga: Är det tillåtet att läsa Koranen över gravar?
Svar:
﷽
Förord
Även då detta är en fråga av viss meningsskiljaktighet mellan tidiga lärda så har majoriteten av Ahl al-Sunnah wa al-Jamâ’as lärda anammat åsikten av tillåtenhet eller rekommendation. I denna artikel behandlas Shafï’i-skolans valda åsikt [mu’tamad] och dess stöd. De andra skolorna kommer inshaAllah att behandlas i egna artiklar.
Shafi’i-skolans åsikt
Imam al-Nawawi i det kända rättsläroverket al-Majmû’ säger:
”Våra följeslagare [dvs de lärda i skolan] sa: och det är rekommenderat [mustahabb] för besökaren att hälsa på gravarna med salâm och be för den som besöks och för hela begravningsplatsen invånare. Det bästa är om hälsningen och bönen sker enligt det som har befästs i hadîtherna. Det är även rekommenderat [mustahabb] att recitera utav Koranen det som är möjligt och att därefter be för dem. Detta är uttryckt av al-Shâfi’i och hans följeslagare är alla överens om detta.”
Imam al-Nawawi I hans kända verk al-Adhkâr säger:
”Och det är rekommenderat [mustahabb] att sitta hos den begravda efter att de är klara [med gravsättningen], en tid vars längd motsvarar offrandet av offerdjuren och utdelandet av dess kött. Och de sittande bör vara upptagna med att recitera Koranen, med bön för den döda, med predikan och med berättelser om de goda och de rättfärdigas tillstånd.”
Imam al-Nawawi i hadîth-verket Riyâdh al-Sâlihîn säger:
”al-Shâfi’i sa: “Och det är rekommenderat [mustahabb] att läsa hos den döda något utav Koranen och om de läser ut hela Koranen hos den döda så är det något gott.”
Al-Albânis invändning
Al-Albâni kommenterar imam al-Nawawis uttalande i Riyâdh al-Sâlihîn sägandes:
”Jag vet inte var al-Shâfi’i, må Allah vara barmhärtig mot honom, sa detta och i dess fastställande till honom finns stort tvivel hos mig. Hur kan det inte vara så och hans åsikt är att skänkandet av belöningen från koranläsningen inte når de döda så som al-Hâfith Ibn Kathîr återberättar från honom i sin tolkning av versen ”Människan erhåller inte annat än det hon strävat för” och likaså antydde shaykh al-Islam Ibn Taymiyyah att det inte är fastställt från imam al-Shâfi’i då han i al-Iqtidâ’ sa: ”Det är inte bevarat från al-Shâfi’i själv något uttalande kring denna fråga och det är för att detta hos honom är innovation [bid’ah]…”.
al-Albânis bristfälliga metod
Det huvudsakliga ”argumentet” i al-Albânis invändning är att försöka betvivla att imam al-Shâfi’i verkligen höll denna åsikt. Som stöd för han två huvudsakliga argument:
- Han sammankopplar frågan om att läsa Koranen vid gravar till frågan om att skänka belöningen av läsningen till den döda [îsâl al-thawâb].
- Han väljer att referera till en sentida hanbalîtisk lärd, Ibn Taymiyyah, som utan referens påstår dels att det inte finns något återgivet från imam al-Shâfi’i i denna fråga och dels att imamen ansåg det till att vara innovation [bid’a][1]
Detta är alltså vad al-Albâni ställer mot imam al-Nawawi, som anses vara en av Shâfi’i-skolans giganter och främsta experter.
Bristen i al-Albânis metod ligger dels i att han refererar till sentida verk i tafsîr när han ska behandla en rättslärofråga och dels till en lärd [Ibn Taymiyyah] utanför Shâfi’i-skolan. Vad han istället borde ha gjort är att referera till auktoritära verk inom ämnet och framför allt inom skolan.
Det leder till att al-Albâni blandar ihop två frågor som inte nödvändigtvis är relaterade och därmed leder honom till förvirring och en felaktig slutsats som hade kunnat undgås om han hade tagit sig tid att läsa exempelvis ett av imam al-Nawawis verk i rättslära.
Svar på invändningen:
1. Två skilda frågor
I Rawdhat al-Tâlibîn förklarar imam al-Nawawi:
”al-Qâdhi Abu al-Tayyib frågades om att läsa Koranen vid begravningsplatserna och sa: Belöningen går till läsaren och den döda är lik din närvarande [levande], det önskas för honom barmhärtighet [rahmah] och välsignelse [barakah]. Det är därför pga. denna innebörd som det är rekommenderat [mustahabb] att läsa Koranen vid begravningsplatserna. Det är även så att böner [du’â’] efter läsningen är närmre ett besvarande och bönen gör den döda nytta.”
Med andra ord, oavsett om man anser att den döda erhåller läsarens belöning eller ej[2] så påverkas inte domen om att läsa Koranen vid döda muslimers gravar. Dessa hanteras i Shafi’i-skolan som två skilda frågor med olika domar, olika rättsliga orsaker och olika bevis, även om de kan sammankopplas eller berör varandra utifrån vissa perspektiv.
2. Finns det något uttalande bevarat från imam al-Shâfi’i själv i frågan?
Vad som kanske är det värsta är att man inte enbart frånsett skolans rättsläroverk utan t.o.m. imam al-Shâfi’is egna verk. I hans kända rättsläroverk al-Umm säger imam al-Shâfi’i:
“Och jag rekommenderar att det läses [utav Koranen] vid graven och att det bes för den döda, och där finns ingen tidsbegränsning för denna bön.”
Detta är ett tydligt och explicit uttalande från imam al-Shafi’i som är bevarad till vår tid om rekommendationen av att recitera Koranen över begravningsplatserna. Det är dessutom inte omöjligt att imam al-Nawawi hade ytterligare grunder för att tillskriva denna åsikt till imam al-Shâfi’i.
Några av bevisen som används
Imam al-Nawawi i sin kommentar på Sahîh Muslim kommenterar hadîthen om de två kvistarna sägandes:
”De lärde ansåg det vara rekommenderat att läsa Koranen vid graven och de tog stöd för det i hadîthen om de två kvistarna och sa: Om nytta når den döda genom de två kvistarnas gudsåminnelse [tasbîh] medan de är fuktiga då är nyttan den döda erhåller från att läsa Koranen vid graven mer gällande. Detta då läsandet av Koranen av en människa är större och mer gagnande än en kvists gudsåminnelse. Likaså har Koranen gjort nytta för den som blivit orsakad skada i levande tillstånd, så är det även för den döda.”
I al-Adhkâr återger imam al-Nawawi ytterligare bevis då han säger:
”Vi har återberättat från Sahîh Muslim från [följeslagaren] ’Amr ibn al-’Âs, må Allah vara nöjd med honom, att han sa: ”När ni har begravt mig, stå då runtom min grav så länge som offrande av offerdjur och utdelandet av dess kött pågår, så att jag kan finna ro i er och reflektera kring det som jag ska återgå med till min Herres sändebud [dvs änglarna i graven].”
Imam al-Nawawi säger även:
”Vi har återberättat från al-Bayhaqi med en god [hasan] kedja att [följeslagaren] Ibn ’Umar rekommenderade att det lästes vid graven efter begravningen inledningen och avslutningen av Surah al-Baqarah.
Detta är också den rapport som imam Ahmad Ibn Hanbal återberättas ha godtagit som bevis då han ändrade sin åsikt om att läsa Koranen vid graven från att vara ogillat till att vara något tillåtet.[3]
Slutord
Det har tydligt påvisats att det är tillåtet och t.o.m. rekommenderat [mustahabb] enligt Shâfi’i-skolan och imam al-Shafi’i själv att recitera Koranen över de dödas gravar. Detta är rekommenderat både direkt efter begravning och då man besöker någon muslims grav. Man läser utav det man har möjlighet och kan så som al-Fatiha, Yâsîn, al-Mulk, Ikhlâs eller annat som man kan och hinner läsa.
Denna åsikt i sig är tillräcklig för att inte någon ska klandra eller fördöma denna handling, särskilt inte då människor begraver sina nära och kära, vilket är något jag själv tyvärr har bevittnat flera gånger. Bristen i att respektera legitim meningsskiljaktighet är ett tecken på extremism och lägg därtill att tillåtenhet är den åsikt som majoriteten av Ahl al-Sunnahs lärda håller och är den valda åsikten i de fyra rättskolorna.
Och Allah är allvetande.
[1] Detta uttalande av Ibn Taymiyyah är inte bara felaktigt utan närmst till motstridigt då han menar att imam al-Shafi’i inte har uttalat sig i frågan, varken för eller emot och sedan påstår att det enligt al-Shaf’i’ är en innovation. Sedan vet vi att imam al-Shâfi’i’ ansåg att det fanns goda innovationer, hur vet vi att han inte ansåg det vara just en sådan? Har han någon referens alls för detta påstående?
[2] Vilket är en känd fråga av meningsskiljaktighet och en missuppfattad fråga då imam al-Shâfi’is åsikt innehåller visst detaljerande.
[3] Hanbali-skolans åsikt kommer inshaAllah att behandlas i en egen artikel.