Imam Abu Hanîfahs troslära och salafistisk selektivism

Fråga:

Jag har fått ta del av ett uttalande tillskrivet imamen Abu Hanifah och som berör troslära som har spridits av en svensk salafistisk predikant. Uttalandet var: ”En kvinna frågade: Var är din Gud som du dyrkar? Han (Abu Hanifah) svarade: ”Allah (fri är Han från brister, den Upphöjde) är ovanför himlen, inte på jorden.”. Citatet tillskrivs imamen Abu Hanifah och källan som anges är (al-Asmâ wa Sifât s. 429).  Stämmer detta uttalande och hur bör det i så fall förstås.

Ett kort svar:

﷽

Uttalandet som den salafistiska predikanten använde som ’bevis’ från sin ståndpunkt är varken autentisk eller fullständigt citerat. Att man använder sig av så svaga ’bevis’ är tyvärr inte annat än ett tecken på metodologisk svaghet.

Ett utförligt svar:

﷽

Frågan som har ställt är oerhört viktig utifrån flera aspekter. Dels har vi själva sakfrågan men frågan berör även en viktig underliggande fråga om metod (manhaj) som särskiljer salafismen från den traditionella sunnismen (Ahl al-Sunnah wa al-Jamâ’ah) som bör klargöras.

Om det citerade uttalandet

Det citerade uttalandet som tillskrivs imamen Abu Hanîfah återfinns helt riktigt imam al-Bayhaqis kända samling al-Asmâ’ wa al-Sifât men när man kollar upp citatet finner man flera intressanta saker.

Det första är att endast en del av citatet är återgivet och man har utelämnat viktiga saker från texten. Läsaren frånhålls därför relevant kontext för att bilda sin uppfattning och förståelse. Låt oss därför se på hela texten för att få en kontext till den påstådda händelsen.

Hela citatet

Texten inleds med en återberättarkedja som slutar upp i Nu’aym Ibn Hammâd som säger att han hörde Nûh Ibn Abi Maryam Abu ’Ismah säga: Vi var med Abu Hanifah när han först framträdde då en kvinna kom till honom från Tirmidh[1] som brukade sitta (dvs studera med) Jahm [Ibn Safwân][2]. Då hon trädde in i Kûfah, så har jag för mig att hon minst omgärdades av tio tusen som hon kallade till sin åsikt. Då sades det till henne: Det finns här en man som har inblick i det rationella (dvs teologi) som kallas för Abu Hanîfah. Hon kom då till honom och sa är det du som lär människor (religiösa) frågor samtidigt som du har lämnat din religion? Var är din Gud som du dyrkar? Han förblev tyst och väntade i sju dagar utan att svara henne.

Sedan trädde han fram till henne och la fram en skrift om att Allah, välsignad och upphöjd, är i himmeln och inte på Jorden. En man sa då till honom: Har du betraktat Allahs ord: ”och Han är med er”. Han [Abu Hanîfah] sa: ”Det är som att du skriver till en man ”jag är med dig” samtidigt som du är borta från honom.”

Imam al-Bayhaqi kommenterar därefter och säger: ”Abu Hanîfah hade rätt i att avfärda att Allah fanns på Jorden och i tolkningen [ta’wîl] av versen och följandet av det villkorat återberättade [al-sam’] om att Allah är i himmeln och hans avsikt, och Allah vet bäst, om berättelsen är sann, är det vi har återgivit i innebörden av ”Kan ni vara betryggade Han som är i himmeln” [67:16] och det har återberättats från honom (Abu Hanîfah) av Abu ’Ismah att han återgav Ahl al-Sunnahs åsikter och utav han sa var: ”Och vi uttalar oss inte gällande Allah med något” och det är likt det som återberättas från Sufyân Ibn ’Uyaynah … att han sa: ”Berörande det som Allah beskriver Sig själv med så är dess läsning dess förklaring [tafsîr], det ankommer ingen annan att förklara det [yufassir] än Allah, välsignad och upphöjd, eller Hans sändebud ﷺ.”

Är imam Abu Hanîfahs uttalande autentiskt?

Det först vi bör fastställa innan vi analyserar en text är dess autenticitet. Det är allmänt känt att verk som är baserade på rapporter som dessutom återges med återberättarkedjor (isnâd) rymmer såväl autentiska som svaga eller falska rapporter. Ofta, men inte alltid, indikeras detta på något sätt av författaren som just i detta fall då imam al-Bayhaqi säger: ”om berättelse är sann”. När vi därför kollar närmre om återberättarkedjan för att fastställa dess autenticitet träder två intressanta namn fram; Nu’aym Ibn Hammâd och Nûh Ibn Abi Maryam.

Trots att en del lärda har prisat Nu’aym Ibn Hammâd nämner imamen Ibn Hajar al-’Asqalâni i Tahdhîb al-Tahdhîb att imam Al-Nasâ’i sa att han var svag och andra lärda sa att han brukade förfalska hadîther för att styrka sina åsikter i troslära. Ibn Hajar nämner dessutom alla Ibn Hammâds berättelser som Abu Hanifah är lögner. Han var känd för att vara en stor kritiker av Abu Hanifah och återberättar mycket falskheter om honom och lärdas påstådda klander och t.o.m. takfîr och förbannande av imamen Abu Hanîfah. Detta är för övrigt samma Ibn Hammâd som kritiserades av de lärda för att han sa att Allah gör istiwâ över tronen med Sitt väsen (bi dhâtihi). Se denna artikel för mer info “Vad anser de lärda om att säga ”med Sitt väsen” [bi dhâtihi]?” .

Vad gäller Nûh Ibn Abi Maryam så nämner bland andra Ibn Hajar att de lärda har klassat honom som lögnare och att ’Abdullah Ibn Mubârak sa att han förfalskade hadîther. Ibn Hibban sa om honom ”Samlaren Nûh har samlat allt förutom det tillförlittliga”.  Han var känd för att vara hård mot Jahmîterna och Nu’aym Ibn Hammâd var hans elev och lärde sig detta från honom. Äpplet faller inte långt från trädet.

Med detta sagt är det tydligt att denna rapport inte kan klassas som annat än svag eller t.o.m. falsk!

Andra lärdomar från citatet

Även om vi skulle utgå från att citatet skulle vara autentiskt så ser vi att imam al-Bayhaqis förståelse av uttalandet är att det inte utgör ett bevis för att Allah skulle i någon fysisk mening finnas i en riktning [jiha] eller plats [makân]. Kontexten visar att det handlar om ett svar mot jahmîternas påstående om att Allah finns överallt med Sitt väsen och ett användande av den Koraniska texterna utan att tolka dem fysiskt. Begreppet om att Allah är i eller ovan himmeln användes som ett svar mot jahmîterna och för att friskriva Allah från att inhysas i skapelsen [hulûl]. Se gärna denna artikel för mer kunskap om frågan:  “Vad är den korrekta förståelsen av begreppet ”Han är över Sin Tron”?”

Vi kan dessutom se i det andra citatet som återges och tillskrivs imamen Sufyân Ibn ’Uyaynah hur han nekar möjligheten av tafsîr när det kommer till dessa beskrivningar av Allah. Han säger att dess läsande är dess tafsîr och man uttalar sig inte på något annat sätt än det om innebörden. Metoden är att lämna förklarandet av innebörden till Allah och Hans sändebud ﷺ, den metod som kallas för Tafwîdh al-Ma’na.

Imam Abu Hanîfahs troslära

För att veta vilken troslära och vilka åsikter imamen Abu Hanîfah verkligen hade räcker det inte enbart med ett uttalande eller två, särskilt om de dessutom är svaga eller falska. En imams åsikter erhålls genom att få en helhetsbild av hans verk samt hans elevers verk och åsikter. De verk som tillskrivs honom i troslära är al-Fiqh al-Akbar, al-’Âlim wa al-Muta’allim[3], al-Wasiyyah, al-Risâlah och al-Fiqh al-Absat[4]. Det är viktigt att notera att många ifrågasätter dessa skrifters autenticitet till olika grader dock har de tre förstnämnda verken varit de mest populära och kommenterats och lärts ut flitigt.

Det är också viktigt att nämna imam al-Tahâwis trosläroverk i detta sammanhang då han direkt tillskriver den till imamerna Abu Hanîfah och hans två främsta elever. Den ses därför också som representativ för imamens trosläro-åsikter och dessutom den mest autentiska.

Ännu ett citat…

Innan vi går vidare för att undersöka imam Abu Hanîfahs troslära är det relevant att nämna ännu ett uttalande som salafister ofta refererar till är i försök att argumentera för sin åsikt.

Imam Abu Hanîfah sa: ”Den som säger jag vet inte om min Herre är i himmeln eller på Jorden har begått otro [kufr], och likaså den som säger Han är på Tronen och jag vet inte om tronen är i himmeln eller på Jorden.”[5]

Denna används av salafister för att försöka påvisa att Allah befinner Sig i en specifik plats och riktning som är på Tronen ovanför himmeln trots att imamen egentligen inte förklarar varför det utgör otro (kufr). Detta används sedan som ‘bevis’ trots att rapporten, enligt salafistiska lärda, är svag eller t.o.m. falsk. [5]

Den Hanafîtiska förståelsen

Till skillnad från den salafistiska tolkningen anser hanafîterna är att detta citat, likt förra citatet, är relaterat till Jahmîterna och att imamen menar att Allah är över Tronen enligt texterna, i innebörd av att Han är skild från Sin skapelse och inte att han rymmer en särskild plats eller riktning. Det är helt enkelt ett sätt att beteckna Allahs tanzîh dvs. frihet från att befinna Sig inom skapelsen [hulûl]. Den som nekar detta förnekar både texterna och Allahs tanzîh och begår därför otro [kufr].

Den hanafîtiska imamen Abu Layth al-Samarqandi [d. 373 e.H.] ger liknande förklaring på varför det utgör otro. I kommentar på detta uttalande säger han:

”[Han begår otro] för att han genom detta uttalande menar tillskriva Allah en riktning för att sedan tveka kring att specificera vilken [riktning] och åsikten om att Allah har en riktning utgör otro [kufr] hos honom (Abu Hanîfah).”

Stöd för denna förståelse

Stödet för denna förståelse finns faktiskt att finna i samma text några stycken längre ner, ett stycke som salafister verkar bortse från. Imamen blir då frågad om hur man svarar på frågan ”var är Allah?” och imamen svarar:

”Det sägs till honom [som frågar] att Allah, den upphöjde, existerade utan en plats före skapandet av skapelsen och Allah, den upphöjde, existerade och inget ”var” och ingen skapelse och ingenting existerade och Han är skaparen av alla ting.”

Likaså stödjs detta av det som återges i imam al-Tahawis återgivande av imam Abu Hanîfahs troslära då han säger:

”Allah står över att ha begränsningar, inskränkningar, delar, lemmar eller hjälpmedel. Han omfamnas inte heller av de sex riktningarna [jihât] som omfamnar alla skapade ting.”

I al-Wasiyyah bekräftar imam Abu Hanîfah istiwâ’ på Tronen men avfärdar att det är en istiwâ’ av sittande [julûs], befästande [istiqrâr] eller behov [ihtiyâj] argumenterandes:

”om Han vore i behov så hade Han likt de skapade inte varit förmögen att skapa världen och ordna den. Hade Han varit i behov av sittande och befästande[6] så vart var då Allah innan skapandet av Tronen? Upphöjd är Allah över sådant med en stor upphöjdhet.”

Han säger också i samma text:

”Och mötet med Allah för paradisets folk är sanning utan modalitet [kayfiyyah] och utan att likna Allah vid något [tashbîh] och utan riktning [jiha].”. I al-Fiqh al-Akbar står det dessutom att de troende kommer att se Allah ”utan att där är något avstånd mellan Honom och Hans skapelse.”

I al-Fiqh al-Akbar säger han:

”Allah är något olikt annat och med något menas att Han bekräftas utan kropp [jism], utan substans [jawhar], utan attribut [’aradh], utan gräns [hadd], utan motsatser [dhid], utan likställda [nidd] och utan likar [mithl].

I al-Fiqh al-Akbar finner vi även detta uttalande som betonar Allahs olikhet till skapelsen i både väsen och egenskaper:

”Och Han talar inte som vårt tal. Vi talar med hjälpmedel och bokstäver och Allah den upphöjda talar utan hjälpmedel och utan bokstäver. Bokstäverna är skapade och Allahs den upphöjdes tal är inte skapat.”

I al-Fiqh al-Akbar säger imamen om Allahs närhet och avstånd:

”Och varken Allahs närhet [qurb] eller avlägsenhet [bu’d] är utifrån avståndens längd eller korthet utan utifrån innebörden av ärande och nedsänkande.”

Slutord

Uttalandet i frågan är som vi har sett minst sagt svag och t.o.m. falsk. Att därför använda sig av denna slags svaga uttalanden är problematiskt. Likaså var uttalandet taget ur sin relevanta kontext. Inte heller har man bemödat sig om att se på helheten av Abu Hanîfahs åsikter eller vända sig till de lärda i hans skola som bäst känner till hans åsikter.

Det vi ser i de citat som vi har återgivit ovan och som det finns fler av från både imamen och hans elever, är att imam Abu Hanîfah tydligt friskriver Allah från att inneha fysisk kropp, plats, riktning, gränser, avstånd och annat som på något sätt medför tajsîm eller tashbîh. Att följa denna allmänt erkända imam och hans skola, som är den största sunnitiska skolan, är utan tvekan en säker och trygg väg i religionen.

Om man istället ser på nutida salafisters verk i ’aqîdah och exempelvis kommentarer på verk som al-Tahâwis troslära så kommer man fort inse att de anser att dessa slags uttalanden är felaktiga och otillåtna påfund [bid’a].[7]

De kan för all del använda sig av imam Abu Hanîfahs åsikter men det är viktigt att dels vara konsekventa och dels att förstå och inse att imamen Abu Hanîfah har en troslära som i många frågor skiljer sig från den salafistiska[8]. Om salafisterna istället erkänner imam Abu Hanîfahs sunnitiska troslära som legitim och representativ för en av Ahl al-Sunnahs skolor så har de allt att vinna i att följa honom och majoriteten av sunni-muslimerna genom historien.

 

[1] Tirmidh el. Termez är en stad i Khorasân i nutida Uzbekistan.

[2] Jahm ibn Safwân (d. 128 e.H.) var känd som Jahmîternas grundare, en heterodox sekt som bl. a. ansåg att Allah fanns med sitt väsen överallt dvs en slags panteism som de sunnitiska imamerna förkastade och vederlade.

[3] Den är återberättad från imamen Abu Hanîfah genom Abu Muqâtil Hafs ibn Salam al-Samarqandi.

[4] En del menar att denna är en annan version av al-Fiqh al-Akbar men återberättad av Abu Mutî’ al-Balkhi istället för imam Abu Hanîfahs son Hammâd som återberättar den mer populära versionen och den som bedöms vara mest autentisk av de två. Abu Mutî’ al-Balkhi är både prisad och hårt kritiserad och har t.o.m. anklagats för att vara en lögnare.

[5] Denna rapporteras enbart av Abû Mutî’ al-Balkhi och inte av Hammâd Ibn Abu Hanîfah eller de andra och i strikt mening är den således inte autentisk.

[6] Ordet Qarâr som används betecknar att befästa sig eller mer korrekt befinna sig på en plats och därför nämns ”vart var då Allah”. Det används i Koranen om att människans qarâr är Jorden och har översatts av Bernström som boplats. Jag har dock valt att översätta på detta sätt för att inte anklagas för att ha långsökta tolkningar.

[7] Jag ger gärna exempel på detta för den som är intresserad.

[8] Jag hoppas kunna ge fler exempel på detta i framtida artiklar.