Fråga: Kan man säga “qaddas Allahu rûhahu” till en muslimsk lärd?

Svar:

Ordet ‘qaddas’ kommer från taqdîs som på svenska brukar översättas med ‘att helga’. Något som är ‘muqaddas’ är heligt. Ordet återfinns i de semitiska språken och utav dess grundbetydelser är att rena [tathîr, tahâra]. En annan betydelse som språkvetare återgett är ‘välsignelse’ [baraka].

I den islamiska traditionen så används begreppet i dess olika former både för Gud och skapelser.

Utav Guds namn är al-Quddus. Tillskriver Gud så blir betydelsen renad i innebörd av att vara fri från brister. Det handlar därmed om Guds fullkomlighet.

Vad gäller skapelsen så används ordet i en rad olika sammanhang. Utav dem är då man talar om Jerusalem som på arabiska kallas för Bayt al-Maqdis, det helgade huset.

Begreppet används även för ängeln Gabriel då han i Koranen kallas för ‘Rûh al-Qudus’, den heliga anden.

Begreppet har likaså använts av tidiga lärda för att beskriva det profetiska hushållet [Ahl al-bayt]. Imam al-Tahâwi säger i sin kända troslärotext:

ومن أحسن القول في أصحاب رسول الله ﷺ ، وأزواجه الطاهرات من كل دنس وذرياته المقدسين من كل رجس ، فقد برىء من النفاق

“Den som talar väl om Guds sändebuds ﷺ följeslagare och hans hustrur som rensats från alla befläckelser och hans avkommor, de helgade [al-muqaddasîn] från all orenlighet, har sannerligen befriats från hyckleri.”

Vi ser i denna text hur profetens avkomma klassas som helgade (muqaddas).

Likaså har de lärda använt detta begrepp i en böneformel som uttalas efter nämnandet av vissa lärdas namn. Dessa är böner som ska inge viss respekt till den omtalade och är en viktig del av den muslimska traditionen. Oftast utgörs denna bön av exempelvis ‘rahmatullahi alayhi’, ‘radiAllahu anhu’, alayhi al-Salam eller liknande.

En sådan slags bön som återfinns hos en del lärda är ‘qaddas Allahu ruhahu’ som betyder ‘må Gud helga hans själ’ eller ‘qaddas Allahu sirrahu’ som betyder må Gud helga hans dolda, som är ett annat begrepp för själ eller människans inre. Båda dessa begrepp bär alltså samma innebörd av ‘må Gud rena hans själ’.

Att be Gud rena någons själ och inre från synder och andra brister, oavsett om de är gångna eller genom att beskydda från framtida, har dessutom en profetisk grund. Det återberättas att Profeten ﷺ har bett både för sig själv och andra om renande, då användas ord som tathîr och tanqiya.

Dessutom har otaligt många lärda använt denna böneformel efter att nämna en lärds namn. Utav dem är imamer som al-Bayhaqi, al-Suyûti, al-Râfi’i, al-Sakhâwi, al-Haytami, Ibn ‘Âbidîn och många andra, må Allah helga deras själar och lysa upp deras gravar.

Likaså används detta begrepp av salafisternas två främsta auktoriteter, imamerna Ibn Taymiyyah och Ibn al-Qayyim. Ibn al-Qayyim använder “qaddas Allahu ruhahu” frekvent då han nämner Ibn Taymiyyah men även efter nämnandet av exempelvis imam al-Shâfi’i. [tahdhîb al-sunan]

Det finns alltså inget hinder, annat än möjligtvis okunskap, för att använda denna slags bön för de lärda man vill be för och inge respekt till. Gott uppträdande, särskilt mot de lärda, är något som Sändebudet ﷺ påbjöd och att be för dem för muslimer med Guds tillåtelse och acceptans närmre Gud och Paradiset.

Och Allah vet bäst!