Är judar avkommor till apor och svin enligt Koranen?

Detta är en fråga som har dykt upp efter att en del muslimer i Sverige har använt sig av påståendet att judar är barnbarn eller avkommor till apor och svin. Uttalandet är naturligtvis problematiskt utifrån flera perspektiv men jag kommer in denna text endast behandla det teologiska. Anledningen är att en del muslimer och icke-muslimer (särskilt islamhatare) tror att uttalandet har stöd i Koranen och att Koranen således förmedlar ett rasistiskt och antisemitiskt budskap.

För att bättre förstå denna fråga utifrån ett islamiskt perspektiv är det viktigt att inleda med en kort introduktion om begreppet ”judar” i Koranen.

Judar och Israeliter i Koranen

Begreppet jude används idag i Sverige främst för att beteckna judar som en folkgrupp eller etnicitet och inte nödvändigtvis som följare av judendomen som religion. Det finns således många judar som har en annan livsåskådning än just judendom men som ändå definieras som judar. I Koranen och den muslimska traditionen görs dock skillnad på begreppet judar (yahûd), som främst används för att beteckna livsåskådningen, och begreppet israelit (Banû Isra’îl), som betecknar folkgruppen och etniciteten. Denna distinktion är relevant då man kan finna att den kritik som riktas mot judar oftast är relaterad till teologiska frågor och en del av en religionskritik som även riktar sig till andra grupper. Ett exempel på detta är versen:

Och judarna säger: ”De kristna står på osäker grund”, och de kristna säger: ”Judarna står på osäker grund.” Men alla läser de Skriften. Det som de säger är vad alla som saknar kunskap har sagt. Men på Uppståndelsens dag skall Gud döma mellan dem i [allt] det som de var oense om.[1]

Det är också viktigt att förstå att Koranen kom med ett budskap som ses som en fortsättning av en uppenbarelsetradition till gudasända profeter ﷺ. Koranens uppenbarelse-historia är till stor del israelitisk och majoriteten av de nämnda profeterna ﷺ är likaså israelitiska. Det judiska/israelitiska folkets historia är således en viktig del av både Koranen och den muslimska traditionen. Att så många kända profeter och sändebud kom från israeliterna och att Guds ord uppenbarades flera gånger på hebreiska är utan tvekan ett tecken på dygd och förträfflighet. Varje år i månaden Muharram fastar muslimer i tacksamhet och åminnelse för att Gud räddade israeliterna från Faraos ondska. Muslimer finner inspiration i israeliternas kamp och strävan för monoteismen; vi älskar och vördar de israelitiska profeterna ﷺ och tar lärdom från folkets erfarenheter, de bättre och de sämre.

Berättelsen om Sabbatsbrytarna

Berättelsen i Koranen om Sabbatsbrytarna är just ett sådant exempel av en sämre erfarenhet som vi tar lärdom från. Berättelsen handlar kortfattat om israeliter, i en stad[2] där en del av befolkningen levde på fiske. Dessa fiskare insåg snart att fisken på just Sabbaten, vilodagen, var i överflöd. Att bryta mot Sabbaten i den mosaiska lagen medförde dödsstraff genom stening och i syfte att försöka kringgå förbudet mot att arbeta på Sabbaten lade man ut fiskenät på fredagen för att sedan plocka in dem på söndagen. Dessa fiskare försökte kringgå lagen och göra det otillåtna tillåtet. Därför blev de straffade av Gud genom att förvandlas till apor och svin[3]. Händelsen nämns mest detaljerat i den sjunde suran (Sûrat al-A’râf) och därtill kortfattat på andra platser i Koranen. Nedan följer den längre passagen och en kortare:

Och fråga dem om staden som låg vid havet och vars invånare inte iakttog sabbatsbudet: på sabbaten gick fisken nämligen till i vattenbrynet, medan den andra dagar inte syntes till. På detta sätt prövade Vi dem på grund av deras överträdelser av [Guds bud]. Och då några frågade dem [som ville varna sabbatsbrytarna]: ”Varför förmanar ni människor som Gud kommer att låta förgås eller drabbas av ett strängt straff?” svarade de [som ville varna]: ”För att fria oss från skuld inför er Herre och i förhoppningen att de skall frukta Gud.” Och när [sabbatsbrytarna] hade glömt alla påminnelser de fått, räddade Vi dem som ville hejda överträdelserna och straffade syndarna för deras olydnad.[4]

Ni vet att det bland er fanns sådana som kränkte sabbatshelgden och att Vi uttalade [denna dom] över dem: ”Bli [som] apor, föremål för [allas] hån och förakt! Vi gjorde detta för att ge ett varnande exempel för samtid och eftervärld och en allvarlig erinran till de gudfruktiga.[5]

Vad säger texten egentligen?

  1. Texten är tydlig i att förmedla en specifik och begränsad historisk händelse.
  2. Det är dessutom tydligt att det handlar om ett fåtal personer – inte ens alla i staden och ännu mindre hela det judiska folket.
  3. Det är tydligt en del av stadens invånare räddas och prisas för att ha upprätthållit lagen och förmanat de som bröt mot den.
  4. Det finns inget som antyder att det är en inneboende egenskap typisk för judar.
  5. Syftet är att ”ge ett varnande exempel” och ”en allvarlig erinran” till de som försöker bryta mot Guds lag genom att ta till knep och falskheter.

Avkomma kanske?

För övertydlighetens skull kan vi även nämna vad korantolkarna har sagt om deras avkomma – ifall någon skulle undra.

  1. Vad gäller deras avkomma så har det rapporterats att sändebudet ﷺ blev frågad om detta och hans svar var att de som förvandlas inte får någon avkomma och inte förökar sig och att svin och apor fanns innan denna händelse.[6]
  2. Det rapporteras från följeslagaren och koranauktoriteten Ibn ’Abbas att de som förvandlades och likaså allt som förvandlats inte överlever mer än tre dagar och inte heller får någon avkomma.

Med andra ord säger Koranen ingenstans att judar är apor och svin eller avkomma till apor och svin och verserna i fråga uppenbarades inte för att förmedla något antisemitiskt budskap. Att använda texten i ett sådant syfte är därmed inget annat än en förvanskning. [*]

Är detta straff något som är särskilt kopplat till judar i den muslimska traditionen?

Studier i de muslimska urkunderna visar att ett flertal hadîther återberättade i de kända verken (Bukhâri, Tirmidhi, Ibn Mâjah, Ibn Hibbân och Musnad Ahmad) nämner att det i slutet av tiden kommer att finnas människor från det muslimska samfundet som även de kommer att drabbas av detta straff. De flesta hadîtherna talar om människor som medvetet gör tillåtet det som Gud har förklarat otillåtet – såsom rusdrycker, bland annat genom att kalla det för något annat. Då människor förvanskar och förvandlar Guds religion blir de bestraffade genom just förvanskning och förvandling. Dessa hadîther påvisar ytterligare att straffet av att förvandlas till apor och grisar inte är något som är specifikt kopplat till judar. Straffet berör de som medvetet förvanskar och förvandlar Guds religion, oavsett deras bakgrund.

Finns antisemitism i Koranen?

Fördjupade studier i Koranen och haditherna visar att de inte bär på ett inneboende antisemitiskt budskap. Detta faktum blir tydligt då man i de klassiska teologiska verken sällan kan finna särskilda utläggningar om det judiska folkets inneboende ondska eller låga natur eller liknande antisemitiska föreställningar.

Många icke-muslimska forskare kommer fram till samma slutsats och ett av många exempel på det är den amerikansk-israeliska professorn Martin Kramer som säger: ”Today’s Muslim antisemites make very effective use of the Qur’an and Tradition of the Prophet. But it is also a selective and distorting use. For Muslims to arrive at the idea of an eternal Jew in Islam, for them to portray the Jews as “enemies of God,” some additional influence must be at work.[7]

Utan tvekan finns en religiös och teologisk ”konflikt” mellan judendom och islam likt det finns mellan judendom och kristendom och mellan kristendom och islam. Kritiken som finns i urkunderna mot judar eller judendom är relaterad till religiösa frågor och ofta specificerad till specifika händelser, platser eller tider. Koranen innehåller kritik mot judendomen likt den innehåller kritik mot kristendomen och andra religioner. Det är alltså inte något som endast är riktat mot judar och absolut inte mot judarna som en folkgrupp.

Säkerligen kan en del av dessa texter missbrukas i en antisemitisk diskurs men det är inte samma sak som att säga att texterna i sig är antisemitiska. Religiösa texter missbrukas ofta i diverse syften genom antingen direkt förvanskning av innebörden, selektivt läsande eller att texten tas ut ur sina kontexter. Antisemitism är ett av rasismens fula ansikten och något som utan tvekan strider mot den muslimska människosynen och något som bör fördömas.

 

Och endast Allah är allvetande.

 

 

[1]  Koranen 2:113

[2]  Enligt vissa rapporter från följeslagaren Ibn ’Abbas ska detta ha utspelat sig vid Eilat. Andra rapporter pekar ut Madyan eller Tabariya. [Tafsîr al-Baghawi]

[3]  Det finns en åsikt från den tidiga Korantolkare Mujâhid om att förvandlingen var av deras hjärtan och inte en fysisk sådan. [Tafsîr al-Tabari]

[4]  Koranen 7:163-166

[5]  Koranen 2:65-66

[6]  Muslim

[7]  http://martinkramer.org/sandbox/reader/archives/the-salience-of-islamic-antisemitism/

[*] Enligt Koranen härstammar varken judar eller några andra människor från apor eller grisar, utan ytterst sett från den första människan, Adam. På så sätt skiljer sig den muslimska uppfattningen om människans ursprung, däribland judarnas, från den rådande uppfattningen på svenska lärosäten, där man i många fall öppet hävdar att judarna – liksom andra människor – faktiskt härstammar från apor. Man skulle därför kunna säga att påståendet att judar skulle vara avkommor till apor och grisar har mer med evolutionsteorin än Koranen att göra. Frågan om människans ursprung får vi dock lämna till ett annat tillfälle.