Fråga:

Enligt en svensk salafistisk sida påstås det att Ibn Rushd al-Jadd, som är en känd malikîtisk rättslärd och sunnitisk imam, anser att Allahs istiwâ’ innebär en fysisk höghet och besittande av en plats. Stämmer detta?

Svar:

För att få en fullständig och korrekt förståelse av en lärds troslära måste man studera de lärdas samlade uttalanden i frågor och inte selektivt välja ut det som passar ens egna åsikter. Felaktiga anspråk om sunnitiska imamers troslära har flera gånger påvisats däribland imamerna Abu Hanîfah, al-Tabari och al-Bâqillâni. Låt oss därför se om samma misstag har begåtts vad gäller Ibn Rushd al-Jadds förståelse av istiwâ’.

Mellan skapelsens och Skaparens höghet

Ibn Rushd al-Jadd tar upp denna fråga i mer än ett verk och med olika grader av argumentation och djup. I verket al-Bayân wa al-Tahsîl (16:368), efter att ha diskuterat imam Mâliks kända uttalande om istiwâ’ så argumenterar Ibn Rushd al-Jadd för att den mest passande innebörden av istiwâ’ är höghet [’uluww]. De exempel han ger för att stödja denna innebörd rent språkligt är att någon upphöjer sig över tronen eller solen som upphöjs i himmeln.

En del verkar därför felaktigt tro att dessa exempel på skapelsers fysiska höghet medför att även Skaparens höghet är av samma natur, dvs. att något fysiskt befinner sig över något annat. Om så vore fallet vore det att likna skapelsens egenskaper med Allahs vilket är förliknande [tashbîh].

Imam Ibn Rushd al-Jadd förtydligar dock att Allahs egenskaper och istiwâ’ är olika skapelsens då han ger sin tolkning av versen ”Den barmhärtige har bestigit över tronen”:

”dvs upphöjd, för att Han är högre än den och om Han är högre än den är Han högre än alla ting då alla ting i skapelsen är under den i ära och höghet och upphöjdhet. Därför är innebörden av att Allah ﷻ beskriver Sig med att Han har bestigit [istawa] tronen är att Han är högre än den och än alla skapelser, INTE att Han har bestigit den [istiwâ‘] i innebörd av sittande [julûs] på den eller inrymmas [tahayyuz] i den eller berörande. Därför att detta är omöjligt gällande Allah den upphöjdes egenskaper, för att detta är utav beskaffenheten [takyîf] som är utav det skapades egenskaper. Därför sa Mâlik om den [kayf] att den inte är tänkbar [ghayr ma’qûl].”

Texter vars uppenbara innebörd medför förliknande

Längre fram (18:506-7) i samma verk förtydligar Ibn Rushd al-Jadd denna förståelse ytterligare då han säger:

”Mâlik förbjöd att man återberättade dessa två hadîther[1] och hadîthen som återberättar att Allah skapade Adam enligt hans avbild och liknande dessa utav hadîther vars uppenbara [dhâhir] medför förliknande [tashbîh], i rädsla att de återberättas och dess återberättande ökar och sprider sig bland folk för att sedan höras av de okunniga som inte känner till dess tolkning [ta’wîl] och det sedan genom det kommer förliknande [tashbîh] till deras uppfattning.

Tillvägagångssättet med dessa, ifall rapporterna är autentiska, är att de tolkas om med det som är giltigt utav det som negerar från Allah ﷻ förliknandet med något i Hans skapelse.

På samma sätt som det görs med det som har kommit i Koranen och vars uppenbara medför förliknande, och det är mycket, så som anländandet [ityân] i Allahs ﷻ ord: ”Vill de kanske vänta till dess Allah anländer och änglarna i täcken av moln.” [Koranen 2:210] och kommandet [majî’] i Allahs ﷻ ord: ”Och din Herre kommer och änglarna i led efter led.” [Koranen 89:22] och bestigandet [istiwâ’] i Allahs ord: ”Sedan besteg Han Tronen” [Koranen 7:54].

Och på samma sätt som det görs med som har kommit till oss utav hadîtherna som är mångåterberättade [mutawâtirah] likt skrattandet [dhahik] och nedstigandet [tanzîl] och liknande som inte är avskytt att återberätta då dess rapporter är mångåterberättade.

Tillvägagångsättet är samma för alla dessa då de alla är lika i att deras uppenbara [innebörd] medför förliknande och i möjligheten att tolka om dem enligt det som negerar Allahs ﷻ förliknande till något i Hans skapelse.

Och den utav dem [texterna] som är längst bort från att medföra förliknande [tashbîh] är det som har kommit om att Den barmhärtiges Tron skakade för Sa’d Ibn Mu’âdhs död. Detta är för att Tronen är en skapade skapelse utav Allahs ﷻ skapelser och därför är rörelse och skakande inte omöjligt för den. Dess tillskrivelse till Allah är enbart i innebörd av ärande likt det sägs: ”Allahs hus och helgade”, inte i innebörden av att Han inryms i den eller är platsen av Hans befästande [istiqrâr], då [Han] INTE är i en plats [makân] eller befäst i en plats. Detta då Han fanns innan Han skapade platsen. Därför följer inte Honom ﷻ genom skakandet av Hans tron något som följer någon utav de skapade som sitter på sin tron utav rörelse då tronen de sitter på rör sig. Upphöjd är Allah över sådant i en stor upphöjdhet.”

Sammanfattning om Ibn Rushds trosuppfattning

Denna text påvisar flera viktiga frågor som berör Ibn Rushds trosuppfattning:

  1. Han ansåg att imam Mâlik problematiserade dessa texter då de kunde medföra förliknande [tashbîh] och avskydde att återberätta dem om de inte nådde graden av tawâtur.
  1. Han ansåg att den uppenbara innebörden av dessa slags texter medför förliknande och måste tolkas och förstås på ett sätt som INTE förliknar Allah till det skapade.
  1. Han ansåg att verserna om istiwâ’ inkluderades i denna kategori.
  1. Han ansåg att Allahs istiwâ’ INTE medför en befintlighet eller befästande i en fysisk plats.
  1. Allah är inte begränsad till någon plats då Han existerade innan Han skapade platserna.

Dessa texter är tydliga i att imamen negerar en fysisk höghet och en plats för Allah, som är upphöjd över de skapades egenskaper och attribut.

Och Allah vet bäst!

[1] Hadîthen om att Den barmhärtiges tron skakade för Sa’d Ibn Mu’âdhs död och hadîthen om avslöjandet av al-Sâq som bokstavligt betyder underben men som ofta används allegoriskt för att beteckna domedagens svårighet.