Vad anser de lärda om att säga ”med Sitt väsen” [bi dhâtihi]?

Svar:

Begreppet ”med Sitt väsen” [bi dhâtihi] anses vara problematiskt av många lärda då varken Sändebudet ﷺ, någon av följeslagarna eller deras följare har använt sig av detta begrepp. Detta uttryck är, särskilt enligt salafistiska mått, en bid’a dvs. innovation i trosläran [’aqîdah].

En av de kända kritikerna är imam al-Dhahabi som vid flera tillfällen i sina verk påpekar felet av att använda detta begrepp, även om man skulle anta att innebörden kan vara korrekt (vilket självklart beror på vad man faktiskt menar med detta begrepp). Vid ett tillfälle kallar han detta begrepp för innovation [bid’a].[1]

I sitt verk al-’Uluww, efter att återge Yahya ibn ’Ammârs ord ”Vi säger att Han är med Sitt väsen ovanför Tronen och Hans kunskap omfamnar allt”, kommenterar imam al-Dhahabi detta genom att säga: ”Dina ord ’med Sitt väsen’ [bi dhâtihiär från din egen påse [min kîsik].”. M.a.o. ditt eget påfund.

Likaså när han återberättar att Ibn Abi Zayd al-Qayrawâni använt sig av detta begrepp sa han: ”Om han istället bara hade lämnat detta [falaytahu tarakahâ].”

Imamen Ibn ’Abd al-Barr [f. 368 e.H] sa i sitt verk al-Istidhkâr: ”En sekt som är tillskriven al-Sunnah sa att Han, den Upphöjde, stiger ned med Sitt väsen. Detta är en avfärdad åsikt då Allah inte utgör en plats för rörelser och innehar inga utav de skapades tecken.”

Han sa även i verket al-Tamhîd som ett svar till de som säger att Allah stiger ned med Sitt väsen: ”Detta är obetydligt hos de utav förstånd av Ahl al-Sunnah, för att detta medför kayfiyyah [ett hur/beskaffenhet] och de flyr från detta då det inte kan användas korrekt förutom om det som kan omfattas visuellt [dvs. är fysiskt] och Allah är ärad och upphöjd från sådant.

Imamen Ibn Hajar al-’Asqalâni säger i kommentar till hadîthen som beskriver att Allah är mellan tjänaren och Qiblah då han står i bön: ”I denna [hadîth] finns ett svar mot de som påstår att Allah är på Tronen med Sitt väsen  [bi dhâtihi].”

Problemet är i slutändan inte endast att detta begrepp inte kan härledas till al-Salaf dvs. följeslagarna, deras följare eller deras följare som har använt sig av detta begrepp (ännu mindre kan man befästa deras konsensus i frågan som vissa försökt göra). Problemet ligger väldigt mycket i att det lätt kan missförstås och missbrukas för att tillskriva Allah fysiska egenskaper.

Den store imamen shaykh al-Islâm Badruddin Ibn Jamâ’a[2] [f. 639 e.H.] förklarar att tillägget ”med Sitt väsen” är en innovation [bid’a] ”då det inte kan fastställas i Sunnah eller från någon utav de imamer vi kan ta som ledare.” [3]

Vad gör vi med de som använt detta begrepp

Det är fastställt att ett fåtal av senare lärda har använt sig av detta begrepp i vissa fall. Vi bör ha dessa punkter i åtanke när vi förhåller oss till det:

  1. Vi måste inse att meningsskiljaktighet i detaljerade trosfrågor är en del av vår tradition.
  2. Det säkraste är att inte gå in på sådant som inte följeslagarna gick in på om det inte finns absolut behov.
  3. Tillskriva rätt saker till rätt personer.
  4. Vi måste se till att verkligen förstå vad olika lärda menar med dessa slags begrepp innan man dömer ut någon. Vid otvetydig felaktighet försöker vi finna ursäkter åt den samtidigt som felet avfärdas.
  5. Vi måste inse att även stora lärda kan fela och ha åsikter som vi inte tar till oss. Det betyder inte att vi mister respekten för dem.

Medför ”med Sitt väsen” nödvändigtvis förkroppsligande [tajsim]?

Det är viktigt att poängtera att även begreppet ”med Sitt väsen” inte skulle utgöra ett större problem om det förstods på rätt sätt och inte på ett fysiskt sätt.

Begreppet ”med Sitt väsen” [bi dhâtihi] medför inte nödvändigtvis tajsim, dvs. att tillskriva Allah fysiska egenskaper så som kropp, form och gränser. Detta är då Allahs väsen inte är fysisk, då blir inte heller dess egenskaper, så som höghet eller kunskap, fysiska. Endast ett fysiskt väsen kan inneha fysiska egenskaper.

Ibn ’Abd al-Barr i al-Tamhîd säger: ”Hans kommande [majî’] är inte en rörelse [haraka], ett avlägsnande [zawâl] eller förflyttande [intiqâl] då dessa endast gäller om den kommande är en kropp [jism] eller partikel [jawhar]. Då det är bekräftat att Han varken är en kropp eller en partikel är det inte nödvändigt att Hans kommande består av rörelse eller förflyttande.”

Då det är fastställt att Allahs väsen varken är en fysisk kropp eller partikel är det omöjligt att den kan ha fysiska attribut och egenskaper. Allah kan i denna bemärkelse vara över sin skapelse med Sitt väsen en överhet av makt och herradöme.

Shaykh al-Islâm Abu Bakr al-Isma’îli [f. 277] sa:

”Och man får inte tro att Han besitter lemmar och kroppsdelar, och inte heller höjd, bredd, tjockhet eller tunnhet och annat liknande detta som besittes av skapelsen. Detta är för att inget är likt Honom, välsignat är vår Herres anlete, Innehavaren av majestät och ära.”[4]

och endast Allah är all-vetande.

[1] Siyar 20:331

[2] Ibn Jamâ’a är en av Ahl al-Sunnahs stora imamer och lärare till bl.a. imamerna al-Dhahabi, Ibn Kathîr och al-Subki. Han prisas högt av bl.a. al-Dhahabi, Ibn Hajar al-’Asqalâni och Ibn Kathîr som benämner honom som shaykh al-Islâm och Qâdhi al-Qudhât, två av de förnämaste titlar en imam kan få.

[3] Îdhâh al-Dalîl, s.107

[4] I’tiqâd Ahl al-hadîth, s. 3