Följande är ett utdrag från imam an-Nawawis (d. 1277) klassiska verk Al -Tibyân fi Adâb Hamalat al-Qurân
﷽
Tolkningen (ar. tafsîr) av Koranen
Det är inte tillåtet för en person att tolka Koranen utan kunskap, eller att uttala sig om dess innebörd utan kompetens. Det finns många hadither rörande detta, och det råder konsensus i frågan. Vad gäller de lärdes tolkning av Koranen är det tillåtet och uppmuntrat. Även i denna fråga råder det konsensus. När någon är kvalificerad att tolka Koranen – dvs. någon som förfogar över verktygen varigenom Koranens innebörd tydliggörs – samtidigt som personen i fråga är övertygad om att en viss innebörd är den avsedda, har han möjlighet att tolka. Detta gäller med förutsättning att tolkningen avser en sakfråga vars innebörd kan erhållas genom självständigt resonerande (ar. ijtihâd). Såsom Skriftens betydelser (ar. ma’âni) och regler (ar. ahkâm) – de dolda (ar. khafiyya) och de uppenbara (ar. jaliyya) bland dem – vad som är allmängiltigt (ar. ‘umôm) och vad som är specificerat (ar. khusûs), grammatiska kasusböjningar (ar. i’râb), och annat. Men om tolkningen inte avser en sakfråga vars innebörd kan erhållas genom självständigt resonerande, utan istället avser sådant som förmedlas textuellt eller avser förståelsen av lingvistiska fraser, är det inte tillåtet att yttra sig om denna fråga förutom genom noggrant verifierade rapporter från de sakkunniga. För den som däremot inte är kvalificerad att tolka Koranen, eftersom vederbörande inte förfogar över de relevanta verktygen, är det inte tillåtet (ar. harâm) för honom att tolka. En sådan person kan istället välja att återge de sakkunnigas tolkningar.
Ogrundade åsikter
Uttolkare som presenterar sina tolkningar utan giltiga bevis (ar. dalîl) kan delas upp enligt följande:
- De som använder en vers för att rättfärdiga sin ståndpunkt, och för att stärka sin uppfattning, samtidigt som de inte är övertygade om att förståelsen av versen är den avsedda. Syftet med ett sådant förfarande är endast att segra över sin motståndare.
- De som avser att uppmana till gott och som stödjer sig på en vers för detta ändamål, samtidigt som versens förståelse inte är uppenbar för dem.
- De som tolkar Koranens arabiska fraser på ett sätt som bryter mot de betydelser som etablerats av de sakkunniga. Förståelsen av dessa fraser kan endast erhållas genom de sakkunniga inom det arabiska språket och Korantolkning. Här inbegrips förklaringen av en fras och dess grammatiska kasusböjningar, dess förkortade former (ar. hadf), sammanfattning (ar. ikhtisâr), det implicita (ar. idmâr), bokstavliga och metaforiska betydelser, det allmängiltiga och det specificerade, ordens ordningsföljd (ar. taqdîm och ta’khîr), det mångtydiga (ar. ijmâl) och det entydiga (ar. bayân), och annat som skiljer sig från det uppenbara (ar. dhâhir).
Kunskap i arabiska är inte tillräckligt
Det är inte tillräckligt att endast ha kunskap i det arabiska språket [för att tolka Koranen]. Man måste också känna till vad som tidigare sagts av de sakkunniga inom Korantolkning avseende det som ska tolkas. Det kan vara så att det råder konsensus att den bokstavliga betydelsen [av Korantexten i fråga] inte skall beaktas, att det avsedda är något specifikt, implicit, eller annat som skiljer sig från den bokstavliga förståelsen.
Vad gäller de fraser som har flera betydelser är det inte tillåtet att välja ut en specifik betydelse som gäller för en viss situation och applicera den för alla andra situationer. Detta tillvägagångssätt faller under sådant som är ogrundade åsikter, vilket inte är tillåtet. Och Gud vet bäst.
Oberättigad argumentation
Det är inte tillåtet att oberättigat debattera och argumentera om Koranen. Exempel på detta är en person som fått betydelsen av en vers klar för sig men vars innebörd strider mot hans ståndpunkt i en viss fråga – eller som på väldigt svaga grunder går att förlika med den – och som trots detta väljer att använda versen som bevis i sin argumentation för sin ståndpunkt. Om versens [egentliga] betydelse däremot inte skulle vara uppenbar för honom är han ursäktad.
Det har verifierats att profeten Muhammadﷺ sade: ”Argumentation om Koranen är otro (ar. kufr)”. Al-Khattâbi sade att, ”vad som menas med ‘argumentation’ här är ‘tvivel’”. Andra har sagt att vad som menas med argumentation (ar. mirâ) i hadithen, och som utgör otro, är ”argumentation som leder till tvivel [om Koranen]”. Ytterligare en skara har sagt att, ”det avser argumentation från de nyckfulla avseende verser som behandlar ödet och liknande”.
God etikett vid frågeställningar om Koranen
Den som vill ställa en fråga om Koranen, exempelvis varför en viss vers föregår en annan, eller om anledningen till varför en viss vers finns i en särskild kontext, eller liknande, bör formulera sig genom att säga, ”Vad är visdomen med detta?”
Källa: Imam an-Nawawi, Al -Tibyân fi Adâb Hamalat al-Qurân, ss. 165-169
Översatt av Mohammad Khalil
Sakgranskat av shaykh Salahuddin Barakat