Fråga:

I en diskussion på Facebook nämnde en salafistisk student att bl.a imam al-Muzani hade sagt att Allah är över sin tron med Sitt väsen. Är detta korrekt?

Svar:

﷽

Det är i diskussioner om trosfrågor vanligt förekommande att referera till tidiga lärda för att finna stöd för åsikter man står för. Det har dock blivit alltför vanligt att man ”namedroppar” ett antal arabiska namn för att stärka sin åsikt utan större efterforskning. I dessa fall är det därför viktigt att förhålla sig källkritiskt och fråga sig ett par frågor:

Vem är det egentligen?

Något vanligt förekommande i dessa diskussioner är att man nämner vissa lärda och får dem att framstå som tillhörande de tre främsta generationerna (al-Salaf al-Sâlih)[1]. Efter lite undersökande eller studier inser man snart att detta inte är fallet.

Ett exempel på var detta görs är en salafistisk artikel vars titel är ”Då sade Salaf att Allâh är upprest med Sin essens”. De som dock namnges i artikeln är inte ens i närheten av att tillhöra de tre generationerna och dessutom är en del av tillskrivelserna i artikeln inte korrekta.

Ett annat vanligt förkommande är att man tar stöd i personer i sådant som de rättfärdigt har kritiserats för. Ett sådant exempel är Yahya Ibn ’Ammâr (d. 422 e.H) som ofta refereras till av salafister kring frågor som berör Allahs egenskaper men som är känd och kritiserad för att ha använt begreppet ”med Sitt väsen” [bi dhâtihi] och för att ha lämnat Salafs tillvägagångssätt.[2] Som vi ser levde han dessutom långt efter al-Salaf al-Sâlih.

Vad gäller imam al-Muzani (d. 264 e.H) så tillhörde han inte de tre första generationerna men han var en av de stora och erkända sunnitiska imamerna i rättslära och en av imam al-Shâfi’is främsta arvtagare. Han var dessutom morbror till den kända hanafitiska imam al-Tahâwi.

Har det verkligen sagts?

För att bekräfta om någon har sagt något är det viktigt att vara källkritisk och undersöka referensens autenticitet, särskilt när det gäller så pass viktiga frågor som troslärofrågor.

Det verk i troslära som tillskrivs imam al-Muzani vari han påstås ha sagt att Allah är över sin tron med sitt väsen [bi dhâtihi] kallas för Sharh al-Sunnah. När man dock undersöker verkets autenticitet kommer man fram till flera problem.

I de återberättarkedjor som analyseras för att bedöma bokens autenticitet finns ett antal personer som är totalt okända och flera personer var pålitlighetsgrad är okänd eller kritiserad.

Denna bok har med andra ord inga autentiska kedjor och bör därför inte tillskrivas imam al-Muzani, åtminstone inte utan att på något sätt indikera dess svaghet.[3]

Med det sagt så finns det, som vi strax kommer att se, inget som är särskilt problematiskt i boken utifrån ett sunnitiskt trosläroperspektiv.

Finns ”med Sitt väsen” ens med i boken?

Ännu något intressant man finner när man studerar den tryckta upplagan[4] är att enbart ett av flera manuskript som innehåller tillägget “med Sitt väsen” [bi dhâtihi]. Detta tillägg är inte inkluderat i versionen som återges av exempelvis al-Dhahabi och Ibn al-Qayyim. Att detta uttalande verkligen har sagts av imam al-Muzani är således ännu mera osannolikt.

Har det förståtts rätt?

Även om vi för argumentationens skull skulle säga att verket och uttalandet är autentiskt så blir nästa steg att fråga sig om den korrekta förståelsen för detta begrepp. Detta är alltid en viktig fråga att ställa sig då texterna ofta tenderar att vara tvetydiga. För förståelsen av just detta begrepp (bi dhâtihi) rekommenderas artikeln ”Vad anser de lärda om att säga ”med Sitt väsen” [bi dhâtihi]?”.

Slutord

Om en imam har sagt något eller ej kan av vissa ses som en mindre fråga. Denna fråga är dock viktig utifrån det metodologiska perspektivet (manhaj). Vilka grunder har man för sina åsikter och vilka källor ses som legitima. Källkritik är i dessa frågor oerhört viktigt.

Det intressanta i sammanhanget är att man ser en del salafister kritisera klassiska sunnitiska teologer för att använda sig av logiska principer i argumentationen för en viss trosläroåsikt samtidigt som de själva fyller sina verk med lösa, tvetydiga och tveksamma rapporter ofta från tveksamma personer.

Och Allah vet bäst.

 

 

[1] Sahabah, Tâbi’în och Atbâ’ al-tâbi’în, må Allah vara nöjd med dem.

[2] Imam al-Dhahabi i Siyar säger dessutom att han var ”brinnande (i sitt arbete) mot innovatörerna och Jahmîterna till den grad att det tog honom bortom Salafs tillvägagångssätt”. Imam al-Dhahabis kritik är i det mjukaste laget troligtvis pga han hade en bakgrund med Ibn Taymiyyah och hans krets vari Ibn ’Ammar och hans likar är respekterade. Verkligheten är att Yahya Ibn ’Ammar tillhörde den senare hanbalitiska förgreningen som var kända som extrema i takfîr och tajsîm. Han var dessutom lärare till Abdullah al-Ansari som likaså var kritiserad för att vara extrem i sin takfîr och för tajsîm. Dessa har med andra ord inget med Salaf att göra när det kommer till troslärofrågor. Jag hoppas kunna skriva mer om dessa och lyfta fram åsikterna som finns i deras verk.

[3] Det är dessutom allmänt känt i den muslimska historien att många verk tillskrivits stora imamer falskt för att erhålla legitimitet. Jag hoppas kunna skriva en artikel om detta fenomen.

[4] Upplagan reviderad av Jamâl ’Azzoun.